Södra Station – en ny stadsdel i staden
Södra Stationsområdet var i slutet av 1970-talet ett av de sista stora obebyggda markområdena i Stockholms innerstad. Kommunen köpte området 1979, med avsikt att förse Södermalm med moderna och större lägenheter.
Efter markköpet utlyste kommunen en idétävling om hur området skulle kunna bebyggas. Runt 130 tävlingsbidrag kom in. Ett av dem var från Svenska Bostäder, vars bidrag ”Landskap för grannskap” kom på delad förstaplats.
Utifrån de inkomna tävlingsförslagen upprättades en stadsplan. Området skulle bebyggas i tre etapper. Den första etappen låg utmed Magnus Ladulåsgatan med bostäder, den andra runt Medborgarplatsen med saluhall, kontor och en skyskrapeliknande byggnad (som i slutänden inte blev så hög). Den tredje etappen skulle byggas ovanpå järnvägsspåren.
Södra Stationsområdet blev ett av landets dåtida största bostadsprojekt. Sammanlagt byggdes här nästan 3 000 lägenheter för runt 10 000 personer.
Hyresrätter med guldkant
Som första byggherre satte Svenska Bostäder spaden i marken 1985. I kvarteren Måttbanden och Designationen, utmed Magnus Ladulåsgatan, byggdes nästan 500 lägenheter. För 25 av de 231 lägenheterna i kvarteret Måttbandet hade Svenska Bostäder speciella planer. Här skulle det bli ”hyresrätter med guldkant”, det vill säga lägenheter med extra hög standard. En del av dem fick till och med braskamin.
De första hyresgästerna flyttade in i månadsskiftet januari/februari 1987. För dem höll Svenska Bostäder en särskild välkomstceremoni, som uppmärksammades i medierna. Under resten av året skedde inflyttningen i etapper, trappuppgång för trappuppgång. Under inflyttningsperioden erbjöd Svenska Bostäder extra service – som en ”hjälpande hand”, Socialförvaltningen svarade på frågor om barnomsorg och Konsument Stockholm fanns på plats för att ge råd om privatekonomi – hyrorna var nämligen ganska höga.
När inflyttningen började 1990 i Svenska Bostäders andra byggetapp var det något alldeles speciellt. Hela kvarteret Brinckan låg nämligen ovanpå pendeltågsstationen och spårområdet. För att detta skulle lyckas krävdes en mycket avancerad teknik för buller- och vibrationsdämpning.
